Lite men väl omhändertagen mikroplast i avloppsvatten!

Föreningen Vattens Västra Kommitté arrangerade ett seminarium om mikroplast i avloppsvatten på Havs och Vattenmyndigheten i Göteborg 28 november i samarbete med Gryaab samt Kungälvs och Kungsbacka kommuner. Charlotta Stadig på Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) inledde med att berätta hur man delar upp ansvaret för mikroplasten mellan HaV och Naturvårdsverket. Naturvårdsverket har hand om allt som kommer från landbaserade källor och HaV allt det havsbaserade. För HaV:s del handlar det mycket om spökgarn och strandskräp, som givetvis är extra viktiga för havet eftersom de redan finns där. Som makroskräp i havet ställer detta som bekant till med stora bekymmer, men genom diverse naturliga och onaturliga processer ger makroplasten så småningom upphov till mikroplast.

Kvällens huvudtema var de små men ofta diskuterade flödena av mikroplast som passerar genom avloppsreningsverk. Susanne Tumlin från Gryaab har i samarbete med Ålborgs Universitet genomfört en avancerad provtagning och analys av mikroplastflödena till, i och från Ryaverket i Göteborg. Till skillnad från flera tidigare studier då det räknats antalet partiklar kunde massan av mikroplast analyseras och ta reda på vilka plaster som ingick. Det visade sig att det kommer ungefär 7 kg mikroplast per dag med spillvattnet till reningsverket och ca 13 kg mikroplast per dag från övriga källor, provtagningarna gjordes under några dygn med relativt lite regn. Det innebär att spillvattnet innehåller ca 3 gram mikroplast per person och år. Uppskattningsvis avskiljs upp mot 20 % med rensgallren (2 mm) och resten hamnar i slammet. Den som vill veta alla resultaten kan läsa om dessa i SVU-rapport 2020-08 Kartläggning av mikroplaster – till, inom och från avloppsreningsverk av Susanne Tumlin och Cecilia Bertholds. Vad gäller den mängd mikroplast som hamnar i slammet har både svenska och danska studier visat att även när det gödslats med slam på en åker i flera decennier kan det inte uppmätas en skillnad i mängden mikroplast jämfört med en åker som inte gödslats med slam. Alltså kan det antas att plasten i marken i huvudsak kommer från andra källor än just slam. Vi blev också briefade om en del pågående och avslutade projekt med att kartlägga och bedöma mikroplastens eventuella farlighet. Effects of microplastics on organisms and impacts on the environment: balancing the known and the unknown, av Giedrė Ašmonaitė och Bethanie Carney Almroth på Göteborgs Universitet finns bara en googling bort och rekommenderas varmt för den som både är intresserad och gillar att hålla flera tankar i huvudet på en gång.

Slutligen fick vi av Maria Hübinette lära oss om Kungälvs kommuns ambitiösa arbete med att minska effekten av bräddningar. Bräddpunkt för bräddpunkt gås igenom och vad som går att göra för att minska bräddningen eller minska miljöpåverkan när det ändå bräddas ses över. Det handlar givetvis om att minska tillskottsvattenmängderna, men kan även handla om att öka kapaciteter eller volymer i en pumpstation eller flytta en bräddpunkt så att det bräddade vattnet delrenas på plats. Särskilt beskrev Maria ett projekt där första delen av ett svack-dike avsett för dagvattenrening används för att ta hand om eventuellt bräddvatten från en pumpstation. Inom EU-projektet Ren Kustlinje hade ett fullskaleförsök genomförts som visar att minst 90 % av en tillsatt mikroplast vid en simulerad bräddning fastnar väldigt snabbt i svackdiket.

THX2RKLM