Reduktion av läkemedel i svenska avloppsreningsverk – kunskapssammanställning

Maritha Hörsing, Cajsa Wahlberg, Per Falås, Gerly Hey, Anna Ledin, Jes la Cour Jansen, 2014.
SVU-rapport_2014-16

SAMMANFATTNING

Observationer av läkemedelsubstanser i vattendrag har under de senaste åren lett till ökad oro. Feminisering av fisk och andra oönskade effekter till följd av utsläpp av läkemedel främst från avloppsreningsverk har medfört en efterfrågan av mer grundläggande forskning om potentiella effekter av läkemedel på vattenlevande organismer och en ökad kunskap om hur problemen kan hanteras. Det flesta läkemedlen i vattenmiljön har kommit dit efter att ha passerat genom kommunala avloppsreningsverk efter att de utsöndrats från människan med urin eller fekalier. Med förbättrad avloppsrening finns stor potential att minska utsläppen av de flesta läkemedel.
En undersökning baserad på mätningar av läkemedel i svenska reningsverk visade att utav 62 identifierade ämnen reduceras ca 25 % nästan fullständigt med dagens teknik, medan ungefär 25 % uppvisar en betydande reduktion men inte fullständig. Optimering av de avloppsreningsverk som idag använder biologiska metoder, kan antas räcka för att kunna ta bort dessa ämnen i en tillräcklig grad. Om reduktion efterfrågas för de resterande 50 % av läkemedlen behövs kemiska eller fysikaliska metoder.
För en ökad rening i det biologiska steget verkar längre uppehållstid vara gynnsamt. Som det mest lovande exemplet kan nämnas biofilmssystem, baserade på teknik med rörliga bärare, som har visat sig öka reduktionen av vissa läkemedel som inte reduceras till någon större grad i aktiv slam.
Kemisk oxidation med ozon eller klordioxid och/eller sorption till aktivt kol verkar ha störst potential för en utbyggnad av svenska avloppsreningsverk. Ozon är det starkaste oxidationsmedlet vilket är fördelaktigt vid stora anläggningar, och i de fall då många ämnen måste tas bort. Klordioxid kan däremot vara ett alternativ vid mindre anläggningar, dock beroende på vilka ämnen som måste reduceras. En rimlig dos av ozon uppgår till 10 g O3/m3 och för klordioxid en dos på 20 g/m3. Dock är dosen beroende av pH och av innehållet av organiskt material i det avloppsvatten som ska behandlas. En dos upp till ca 10 g/m3 avloppsvatten av aktivt kol verkar vara tillräckligt för att avlägsna nästan alla läkemedel.
I dagsläget finns i Sverige inte några krav på att läkemedel eller andra organiska ämnen ska tas bort från avloppsvattnet. Val av metoder för att avlägsna dessa organiska ämnen måste baseras på kommande lagstiftning och regleringar om vilka läkemedel som ska reduceras och till vilken nivå. Här förväntas att kommande lagstiftning kommer att inkludera också andra organiska ämnen utöver läkemedel. Förväntningen baseras sig på att EUs ramdirektiv för vatten i dagsläget har tre läkemedel på sin bevakningslista, samtidigt som det finns ca 30 andra organiska ämnen på listan över prioriterade ämnen, där flertalet av dessa sprids till miljön via avloppsvatten och dagvatten.
Internationellt ligger Schweiz i framkanten med nationella strategier och utbyggnad av avloppsreningsverk för att avlägsna läkemedel och andra mikroföroreningar. Planerna inkluderar utbyggnad av ca 100 avloppsreningsverk vilka behandlar ca 50 % av den totala mängden avloppsvatten. Till detta föreslås pulveriserat aktivt kol och ozonering som behandlingsmetoder. För ozonering är någon form av efterföljande biologisk behandling kanske nödvändig för att ta bort bi- och transformationsprodukter som uppkommer vid ozonering.

Läs hela rapporten i denna PDF

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!

Vi ger ut 8-9 nyhetsbrev varje år med aktuella händelser inom VA-teknik Södra: reportage, forskningsprojekt, publikationer, events, nytt om namn och tips om spännande saker på gång. Publicerade/tidigare nyhetsbrev kan du läsa här.