Vi ger ut 8-9 nyhetsbrev varje år med aktuella händelser inom VA-teknik Södra: reportage, forskningsprojekt, publikationer, events, nytt om namn och tips om spännande saker på gång. Publicerade/tidigare nyhetsbrev kan du läsa här.
Åsa DAvidsson, Anna Bernstad, Frida Pettersson, 2011.
De i projektet uppmätta halterna av tungmetaller ligger väl under Naturvårdsverkets gränsvärden för spridning av slam på åkermark. Men gällande gränsvärden för certifiering av biogödsel (SPCR) och REVAQ-slam överskrids i vissa fall i relation till materialets kadmium/fosfor-kvot. Tungmetallhalterna är lägre i prover från restaurangavfall, men på grund av den lägre fosforhalten är kadmium/fosfor-kvoten högre i dessa prover jämfört med prover från tankar anslutna till hushåll. Sedimenteringsegenskaperna var goda både i de avfallsprover som konstruerats genom att mala ner avfall i kvarnar på laboratoriet och i det avfall som hämtats från fullskalesystem med avfallskvarn till tank. Något samband mellan ett lägre slamvolymindex (SVI) och en större partikelstorlek har inte observerats.
Syftet med denna förstudie har varit att utreda vad som händer med matavfall som malts i olika avfallskvarnar och sedan leds antingen till en uppsamlingstank eller till avloppsledningsnätet (alternativt svartvattennät). Ett antal prover från fullskalesystem med kvarnar anslutna i hushåll och i restauranger i Malmö undersöktes. Betydelsen av parametrar som avfallets ursprung (hushåll respektive restaurang) och typ av kvarn som används har analyserats. Detta har gjorts med avseende på innehåll, sedimenteringsegenskaper, partikelstorleksfördelning, nedbrytning och metanbildning.
Siktningsförsöken visar att 97-98 procent av innehållet i de kvarnade avfallen hade en partikelstorlek under 4 mm och > 95 procent var mindre än 1 mm. Det gör att den största delen av avfallet kommer att passera reningsverkens galler som vanligen har en spaltvidd på 3 mm. Sedimenteringstesterna visar vidare att de kvarnade avfallen har en hög initial sjunkhastighet. Det tyder på att mycket av avfallet skulle sedimentera i en försedimentering på reningsverket.
Innehållet av svavel är relativt lågt i det nermalda matavfallet. Risken bedöms som liten att gällande gränsvärden för sulfat i avloppsledningar ska överskridas eller att stora mängder svavelväte ska bildas i ledningssystemen. Detta behöver dock utredas vidare. Om matavfallet kan påverka svavelvätebildningen från själva avloppsvattnet har inte undersökts. Inget tyder på att kvarnarna i sig släpper ifrån sig några tungmetaller vid användning.
Inblandning av avloppsvatten i matavfall under 36 timmar ökar inte hydrolystakten i någon väsentlig grad. Däremot bidrog inblandning av svartvatten till en ökad hydrolys.
Vid inblandning av äldre matavfall, där biologisk aktivitet uppstått, syntes en tydlig ökning av hydrolystakten. Resultatet tyder på att om det uppstår en ansamling av malt matavfall i ledningssystem kan det medföra att hydrolys påbörjas under rinntiden till reningsverk.
Hydrolystakten påverkas mycket lite av vilken kvarnmodell som använts vid nermalningen. Den partikelstorleksfördelning som erhölls från de olika kvarnarna var också mycket likartad.
TS-halten är ofta mycket låg i material från befintliga system för utsortering av matavfall från hushåll med avfallskvarn kopplad till tank. Insamlat material har dock en hög VS-halt. Den låga kol/kvävekvoten gör att materialet från hushåll lämpar sig bäst för samrötning med annat mer kolrikt organiskt material i jämförelse med materialet från restauranger som har en högre kol/kväve-kvot. Den höga fetthalten i restaurangavfallet gör att detta material lämpar sig mindre väl för samrötning med annat fettrikt material.
En tömningsfrekvens på fyra veckor kan leda till en nedbrytning på ca 30-40 procent av TS och 30-50 procent av VS. En tillsats av gammalt matavfall ger en betydligt snabbare hydrolys, dvs. om tanken töms helt eller delvis kan ha betydelse. Tensider som återfinns i handdiskmedel kan, om de förekommer i tillräckligt hög koncentration, leda till en ökad upplösning av organiskt material men verkar samtidigt kunna hämma biologisk hydrolys. Matavfall som hydrolyserats med tillsats av högre halter tensider gav en initialt betydligt lägre metanproduktion jämfört med matavfall som hydrolyserats utan tensidtillsats.
Det finns en risk för att metan bildas spontant i tanken mellan tömningar. Eventuell produktion tycks tydligare kopplad till pH och temperatur i tanken än partikelstorleken på det malda matavfallet. Detta kan motivera en tätare tömningsfrekvens under sommarmånaderna. Försöken indikerar att temperaturen bör hållas under 20 grader, alternativt bör pH-halten hållas på en nivå under 6, för att minimera riskerna för spontan metanbildning i tankarna.
Nermalt matavfall i modelltank fördelar sig i tre tydligt utskiljbara lager – ett flytlager, en klarfas och ett sedimentlager. Ett betydligt större flytlager registrerades vid nermalning av restaurangavfall än hushållsavfall på grund av det högre fettinnehållet. Fördelningen av TS och VS i tanken var i det närmaste identisk vid användning av en normal avfallskvarn och en grövre kvarn. Det finns även en risk för att en stor del (20-30 procent av TS) av det nermalda matavfallet inte samlas upp i tanken utan leds med utgående vatten vidare till reningsverket. Det har inte undersökts hur stor andel som passerar tanken i fullskala.
Vi ger ut 8-9 nyhetsbrev varje år med aktuella händelser inom VA-teknik Södra: reportage, forskningsprojekt, publikationer, events, nytt om namn och tips om spännande saker på gång. Publicerade/tidigare nyhetsbrev kan du läsa här.
